kaldolman

Jag har ett glädjande besked:
Jag lever.

Va hos doktorn på vårdcentralen här, han kände på mitt knä lite snabbt och konstaterade: röntgen.
Han var så snäll att påpeka att han trodde att det kunde vara någon form av fraktur eller meniskskada.

Jag satt och väntade på röntgen och svettades ymmnigt eftersom jag tänkte på läskiga operationer.

Efter röntgen fick jag försöka ta mej ner till doktorn igen, dom gav mej en rullstol på röntgen som jag fick släpa mej fram i, funkade ju inte toppen direkt för jag kunde överhuvudtaget inte böja på benet...

Doktorn konstaterade att det inte va någon fraktur och inga förändringar i skelettet kunde ses, men "kraftiga utgjutningar i knäleden" syndes och det betydde väl typ att jag va grymt svullen och han skickade mej till akuten i Sundsvall.

Jag fick arrangera en sjukresa med taxi eftersom jag knappast kunde köra bil och ingen ville skjutssa mej.
Fick sitta och vänta en timme på taxin.

(Hade första tiden hos doktorn kl. 08.45 och taxin kom 12.00)

Lyckades övertala personalen i receptionen om att sälja ett par kryckor till mej innan jag åkte också.

Jaa sen kan ni ju fantisera själva om hur man tar sig in i en bil med ett knä som man överhuvudtaget inte kan böja och som inga muskler funkar i....

När jag kom till akuten där iaf så va jag ju tvungen att ta mej in på toa, va sjukt pinknödig och hungrig.
Fattar inte varför man inte har en handikapptoalett på akuten.......

En trevlig sköterska kom och hämtade mej och visade in mej på ett rum, jag fick en larmknapp och ett täcke =)
Sen kom en jättegullig läkare (nä det va en tjej ;) hon va så försiktig och snäll, vet inte om hon va ny eller om hon höll på att bli ortoped eller så för hon va väldigt ung och sen sprang hon och hämtade en "specialist", han va också ung och mycket trevlig! Dom tyckte att det va så svullet så dom ville tömma knäleden (TÖMMA KNÄLEDEN!)

Sagt och gjort.
Dom stack in en nål, rakt in under knäskålen och drog ut en halv deciliter blod.
Det gjorde ont. Kanske inte jätteont hela tiden utan mer jävligt ont lite då och då.
Dom förklarade att det gjorde ont när man stack genom ledkapseln och sen när det inte va så mycket vätska kvar för då kunde nålen komma åt mot andra delar av ledkapseln och mot benhinnorna.

Jag var glad när det var över.
Och det gick lite lättare att böja liiite på benet.

Sen fick jag vänta en stund tills doktorn kom med remiss till sjukgymnast och magnetröntgen inom 2 veckor.

Efter det va jag äntligen klar, klockan va väl typ 14, så jag hoppade in till cafeterian och fikade lite medan jag väntade på Markus  och Max dom kom vid typ fyra...

Så nu sitter jag i bästa fåtöljen med alla viktiga saker inom räckhåll, tv-dosan, mobilen, datorn och en cola.